Vi hade en lång arbetsdag idag, jag och mina kollegor. Först flög vi till en Skandinavisk huvudstad. Det var helt fullt ombord både dit och hem. Sen hade vi kortare rast och sen bar det av till en Europeisk storflygplats.Samma sak där - fullsatt!

På hemvägen blev vi lite sena pga att en mamma reste helt ensam med fyra småbarn. Hon hade mycket saker att bära och två av barnen var riktigt små. En var en baby som måste bäras... Tufft! Den ena lilla killen ville inte sitta fastspänd och skrek så det hördes i hela planet när vi spände fast säkerhetsbältet runt honom.  Under flygningen gick det ändå bra för familjen. Inför landning sov alla barnen utom han som inte ville sitta fast. Det blev en ny liten skrik-symfoni innan det var dags att gå av planet. Stackars mamman - hon måste vara helt slut efter den långa resan (de hade rest från Indien).

 

Filifjonkan

11 maj 2012 10:30

Hej Helga.
Oj då hade ni så tjusig konsert . Kan vara rätt påfrestande men vad gör man? Tufft vara mamma med sådana små barn och ensam dessutom. Gissar att ni gav henne många hjälpande händer på vägen.en skön helg tillönskas

 

ingrid

11 maj 2012 17:44

Vilken hjälte den mamman var som reste ensam med så många små barn.
Hjältar ni också som hjälpte till :-).

Har läst ikapp lite hos dig nu. Ja nu närmar sig studenten för din och min son. Dom är så fina när dom klär upp sig och man själv har ju svårt att hänga med i svängarna många gånger nu inför studenten och annat :-). Min son har haft så mycket med skolan och inte hunnit söka jobb än. Hoppas gör ju jag att han kommer in på universitetet han sökt till hösten.

Jag sålde guld i höstas. Det var nån guldfirma som var på plats här i stan. Det är ju dubbelt om man ska spara gamla smycken eller sälja iväg.

Önskar dig en finfin helg
Ingrid

http://ingridchristina.bloggplatsen.se

 

Kimmie

11 maj 2012 19:19

Åh stackars den mamman! Hon måste ha nerver av stål. Reste ensam med sonen från USA när han var 1½ och var förkyld dessutom och det var jobbigt nog. Alla irriterade blickar från medresenärer när han inte var tyst. Då var jag SÅ tacksam för snälla flygvärdinnor som hjälpte till och fixade med välling och ordnade så vi kunde flytta oss och sitta där sonen kunde ligga ner och sova.

http://kimmietid.blogspot.com

 

Åsa

14 maj 2012 09:23

Oh jösses! Jag som fasade för att åka när yngsta dottern var liten. Och då var det ett småbarn.
Hon måste varit helt slut, precis som du skrev.

http://wessand.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blir inga fler inlägg här på bloggen (iallafall inte inom överskådlig tid) men kolla gärna in min matblogg Hillas matprat här på bloggplatsen eller min Instagram Hillas foto. ...

Här kommer årets uppdatering från mig.   Förra vintern hade vi ju mycket covidrelaterade problem i Sverige fortfarande. Nyårsafton fick vi fira ensamma hemma och inte med våra trevliga vänner. Detta då jag hade flugit med en kollega som konstater...

Här kommer den årliga uppdateringen från mig.    Fortfarande jobbar jag inom flyget och efter en lugn tid, under första delen av pandemin, ökade flygtrafiken och arbetstiden fr o m juni månad. Det känns som att folk reser mycket nu igen, men i oc...

Det börjar bli tradition att jag uppdaterar bloggen en gång kring jul. I övrigt blir det ingenting skrivet här, men min andra blogg "Hillas matprat" lever i maklig takt... Vill du se mina foton kan du kika in på instragram och kontot "hillasfoto". ...

Så har snart ännu ett år passerat och jag tänkte att en uppdatering kunde vara på sin plats...   Året började med en fantastisk resa till Madeira med dottern. En vecka med vandringar och upptäcktsfärder och skönt sommarväder gjorde oss båda gott....