Nu börjar jag få bråttom... Jag ska iväg till Arlanda om 40 minuter men några ord hinner jag plita ned.

Igår var vi ute vid stugan och förberedde för första övernattningen. Vi satte igång vattnet och installerade varmvattenberedaren, räfsade löv, plockade kvistar och släpade grener från ett nedfallet träd som maken kapat upp i delar. Vi hann även sitta och njuta av vårsolen vilket var ljuvligt!

Förra helgen när maken var ensam på landet var det massor med snö fortfarande, men nu var det nästan ingen snö kvar alls. Det gick fort!

Maken och jag får mer och mer egentid tillsammans och det är väl en naturlig utveckling när barnen växt upp. Just nu är dottern i Berlin och sonen umgås med sina kompisar i stort sett hela helgen. Idag har maken åkt ut på landet för att ta hand om ett träd som blåst omkull under vinterns stormar. Jag ska på släktfika för att fira ett syskonbarn som fyller år.

Igår var vi på bio och såg filmen "Jakten" med Mads Mikkelsen i huvudrollen som 42-årige Lucas. Filmen handlar om en man som oskyldigt anklagas för pedofili på förskolan där han arbetar. Alexandra Rapaport har en biroll i filmen som flickvän till Lucas. Filmen var riktigt bra och jag rekommenderar att du ser den. Detta känns kusligt sannolikt att det skulle kunna hända och säkert har liknande situationer uppstått.

Mads Mikkelsen är en fantastisk skådespelare!!!

Jag var hemma och vände i natt. Redan 5.30 var jag på Arlanda igen, men min första flight hade blivit ändrad så jag fick lite väntetid så där på morgonkvisten. Jag fick då tid att beställa uniformsdelar bl a. Sen kollade jag sonens hemresa. Han startade resan hem från Texas igår kväll och idag har jag fått ett sms från när han bytte flyg i London. Om nån timme kommer han till Arlanda och maken ska hämta upp honom. Jag är bortrest nu så vi får ses imorgon istället.

Igår hade vi bl a en kille med downs syndrom med ombord. Han var så härlig! Han pratade mycket med oss och vi gullade med honom. När han skulle gå av fick han komma in i cockpit och sitta i styrmans stol. Gissa om han blev glad och hans föräldrar också.

Sen hade jag också en dam med ombord som jag känner igen från en matbutik i Uppsala. Hon hade gått i pension nu och jag sa att jag tyckte att det var roligt att få serva henne nu när hon hjälpt mig så många gånger i kassan i butiken.

Maken var nyligen på landet och där var så mycket snö så jag undrar när vi ska kunna börja vara där den här våren?

Vi bor ca 7 km utanför Uppsala i en villaförort. På baksidan av vårt hus har vi ett skogsparti och just som jag sitter här och tittar ut går det förbi två rådjur. Ibland är jag väldigt arg på de här rådjuren (när de äter knoppar) och ibland tycker jag synd om dem i kylan. Ibland slänger vi ut äpplen i skogsbacken för att hjälpa dem lite. Jag skulle iaf aldrig kunna plocka fram hagelbössan som Runar gjorde.

Den här bilden är tagen vid ett annat tillfälle. Nu har vi ju snö...

Igår var jag på ett introduktionsmöte på kommunen för att framöver kunna jobba som vikarie inom förskolan. Nu. långt efter min utbildningstid, ska jag ut på förskolemarknaden igen när det passar in i mitt schema. De har ett smart schemasystem där jag själv kan lägga in de dagar då jag kan jobba och detta matchas sen ihop med förskolornas behov av vikarier.

Det känns som att jag måste tänka framåt och se om mitt hus. Finns mitt jobb kvar? Orkar jag i så fall jobba med det tills jag blir pensionär? Börjar jag känna mig för i mitt gamla yrke så kan ju det vara ett alternativ på heltid senare. Vi får se...

Igår var det en otroligt skön och solig dag i Uppsala...

Jag bjöd över grannfrun på årets första utefika. Vet du vad jag kände då??

Jo, lycka!

Hopp om våren...

Idag är jag ute och flyger igen men sen är det ledig långhelg för mig.

Helt klart var jag lite väl optimistisk igår angående mina aktiviteter - ingenting blev av.

Dottern ringde från skolan och sa att det var lönlöst att träffas på stan.  Hon hade mindre tid än hon trodde så vi skulle inte hinna göra något. På grund av vädret stannade jag då hemma.  Sen skulle jag ju på afterwork med kollegor men min buss fastnade bakom två stadsbussar som kört fast och som blockerade vägen helt. Jag steg av bussen och gick hem. Gick var kanske ett felvalt ord - pulsade passar bättre!

Jag skottade tre gånger under dagen men det märktes knappt. Sen skottade sonen två gånger och maken en gång. Dessutom var sonen gullig och hjälpte våra äldre grannar att skotta hos dem två gånger.

Idag är det dags att ge sig iväg till jobbet igen. Det ska bli spännande att se hur det fungerar nu - en del följdproblem är det säkert både på bussar, tåg och flyg men kanske börjar vi återgå till det normala. Snön drar norrut och jag hoppas att det har mojnat så problemen i trafiken kan ge sig.

Idag är jag lycklig över att jag är ledig när jag hör om problemen i buss-, tåg- och flygtrafiken...

Några kollegor la ut en bild på FB när de står och serverar kaffe i en gate, på en flygplats i norr, i väntan på avgång, rejält försenade. Andra kollegor vittnar om att de inte kan komma ut till Arlanda då Arlandabussarna står still, tågen är försenade och taxi vägrar köra dit ut. Inge-kul-läge-då!

Igår gjorde jag en hel del julklappsinköp och shoppingen fortsätter idag. Lite har jag även köpt via nätet så nu är jag snart klar med inköpen. Armarna blev lååånga av alla kassar så ett depåstop hos mamma och pappa var perfekt innan jag tog mig hem igen. Mamma förstod att jag skulle vara frusen och bjöd bl a på glögg. Det var riktigt gott!

På tal om glögg så ska jag på "Afterwork" i eftermiddag. Vi är ett gäng kollegor som ses en gång per månad och idag blir det glögg för hela slanten.

Hoppas du har det bra och om du bor nånstans där det är snkaos tänker jag lite extra på dig!

Ibland får vi "flygande" åka som passagerare på olika flygningar för att transporteras till/från Arlanda. Nyligen skulle jag åka "passiv" (ja, jag vet det låter inte klokt men vi brukar säga så) på en flygning från Åre/Östersund till Arlanda.

Jag råkade höra vad passagerarna på raden bakom sa när planet lyfte...

Kvinnoröst till mansröst;

- Ser du nån älg?

Det lät så kul för en stadsbo som mig men var säkert helt naturligt för en Östersundsbo med jaktintressse.